Ursprungsland/hemland: Sverige. Användningsområde: Smålandsstövaren är en skalldrivande hund som användes vid jakt på hare och räv. Den jagar som ensamhund och skall vara rådjursren. FCI-klassifikation: Grupp 6, sektion 1:2 Bakgrund. I landskapet Småland fanns under 1800-talet stövare av mycket olika utseende och härkomst. Ursprunget var till en del hundar av tysk, polsk eller baltisk stam , vilka förts till landskapet av hemvändande officerare under stormaktstidens krig. Dessa stövare kom sedan att blandas med allmogens hundar av spetstyp. Senare tillfördes hundar av engelsk ras. Såväl storlek som färg varierade, liksom svanslängd. Somliga var svarta med bruna tecken, andra röda eller gula. Vita tecken av skiftande storlek var vanliga. Vissa hade medfödd stubbsvans. I början av 1900-talet söker man att återskapa den gamla smålandsstövaren, främst av stubbsvansad typ. 1921 fastställdes en standard som rymde både stubb- och långsvansade hundar. Färgen var i första hand svart med bruna tecken, men även röda och gula hundar godtogs. Vita tecken fick förekomma. Smålandsstövarrasen har ofta tillförts nya hundar, ibland med starka inslag av främmande ras. Senast förekom det under senare delen av 1950-talet, då stamboken tillfälligt öppnades för hundar som godkänts vid typbesiktning. Helhetsintryck. Smålandsstövaren skall vara en robust hund med ett ganska ädel utseende. Den skall ha grovt hårlag och vara kraftigt byggd utan att verka tung. Viktiga måttförhållanden
Smålandsstövaren skall vara i det närmaste kvadratisk. Bröstdjupet skall vara ungefär hälften av mankhöjden. Uppförande och karaktär. Smålandsstövaren skall vara en lugn, vänlig, ledartrogen hund med uppmärksamt temperament. Huvud. Huvudet skall vara torrt, medellångt och bredast mellan öronen. Stop: Stopet skall vara väl markerat och dela avståndet mellan nackknöl och nosspets lika. Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och med vida näsborrar. Nosparti: Nospartiet skall vara väl utvecklat utan att vara varken för tungt eller snipigt. Nosryggen skall vara rak och parallell med hjässlinjen. Läppar: Överläppen får endast obetydligt hänga över underläppen. Käkar/tänder: Saxbett. Tänderna skall vara kraftiga och väl utvecklade. Kinder: Kinderna skall vara flata. Ögon: Ögonen skall var mörkbruna med lugnt uttryck. Öron: Öronen skall vara tämligen högt ansatta och får vid lystring höjas något över hjässan plan. De skall vara något kortare än avståndet från öronfästets främre kant till hälften av nosryggen. Öronen skall var rundade nertill och ha slätt fall. Hals: Halsen skall vara lång och kraftig utan att verka grov samt vackert ansluta till kroppen. Halshuden skall smidigt och tätt följa underlaget. Kropp. Manke: Manken skall vara väl markerad. Rygg: Ryggen skall vara kort och stark. Ländparti: Länden skall vara muskulös och svagt välvd. Kors: Det svagt sluttande korset skall vara långt och brett. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara väl utvecklad med väl välvda revben. Underlinje: Buklinjen skall vara obetydligt uppdragen. Svans: Svansen skall antingen a)vara lång och ansatt i rak förlängning av rygglinjen. Den skall bäras rak eller svagt sabelböjd och knappt nå ner till hasen. Även hundar med halv svanslängd kan förekomma. När hunden rör sig skall svansen helst ej bäras över rygglinjen. b) medfödd stubbsvans eller björnsvans
EXTREMITETER. Framställ. Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella. Benstommen skall vara kraftig och i harmoni med hundens helhet. Skulderblad: Skuldrorna skall vara muskulösa med långa och väl tillbakalagda skulderblad, vilka skall sluta väl intill bröstkorgen. Överarm: Överarmen skall vara lång och väl vinklad mot skulderbladet. Armbåge: Armbågarna skall vara väl slutna intill bröstkorgen och skall inte synas under bröstlinjen. Mellanhand: Mellanhanden skall vara fjädrande och endast svagt vinklad mot underarmen. Tassar: Tasssarna skall vara fasta med väl välvda och slutna tår. Bakställ. Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och parallella. Lår: Låren skall vara breda och muskulösa. Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade. Has: Haslederna skall vara väl vinklade. Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och torr med lodrätt ställning i stillastående. Tassar: Baktassar se framtassar. Sporrar är ej önskvärda. Rörelser. Rörelserna skall vara parallella, fria och med god steglängd. Päls. Pälsstruktur: Pälsen består av medellångt, grovt och tätt åtliggande hår, som skall vara kraftigare på rygg och hals. Bottenullen skall vara kort, tät och mjuk. På huvudet och öronen samt på benens framsidor skall håret vara kort och glatt. På lårens baksidor och under svansen får håren vara längre än på ryggen. Mellan tår och trampdynor skall håret vara rikligt. Färg: Grundfärgen skall vara svart med bruna tecken över ögonen, på nosens sidor, under halsen, på bringan, benen och tassarna, under bröstet(buken), lårens insidor, under svansen och kring anus. Färgen kan variera från gulbrun till varmt rödbrun. Smärre vita tecken får förekomma på bringan och tassarna. Storlek/vikt. Mankhöjd: Idealhöjd Tillåten variation. Hanhund 50 cm 46-54 cm. Tik 46 cm 42-50 cm. Fel. Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - Ljusa ögon - Felaktiga proportioner, för rektangulär - Bristande könsprägel - Tungt huvud (rottweilertyp) - Brett huvud, kort eller snipigt nosparti, lösa mungipor  - Över-, under- eller tångbett - Brant, kort kors, som medför att hunden rör sig underställt och med uppbruten svans - För lång rygg - Kort eller tunt hårlag - Övertecknad svart, orena färger, avsaknad av bruna tecken - För stora eller felplacerade vita tecken - Leverfärgade hundar med gula tecken. Diskvalificerande fel - Otillgänglig - Mankhöjd, som över- eller underskrider tillåten variation med mer än 1 cm - Kraftigt över- eller underbett. Testiklar. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.