Schillerstøver Foto Harehunden)

STANDARD FÖR SCHILLERSTÖVARE FCI 131         Kilde: Svenska Støverklubben

Ursprungsland/hemland:Sverige. Användningsområde:Schillerstövaren är en skalldrivande hund som användes vid jakt på hare och räv. Den jagar som ensamhund och skall vara rådjursren. FCI-klassifikation:Grupp 6, sektion 12. Bakgrund: På den första hundutställningen i Sverige år 1886 visade lantbrukaren Per Schiller stövarsyskonen Tamburini och Ralla I. I deras härstamning fanns hundar från det berömda"Lilla släppet" på egendomen Kaflås, vilka troligen var av sydtyskt ursprung. De var svart-bruna med smärre, vita tecken och ganska småväxta. Till stammen fördes sedan ytterligare stövare av schweizisk ras . Som en tredje beståndsdel ingår ett icke obetydligt inslag av engelska stövare, framför allt harrier. Schillerstövaren nådde snabbt en konstant typ där de kontinentala dragen dominerade. Den erkändes som egen ras år 1907. Helhetsintryck. Schillerstövaren skall vara torr och ädel, svagt rektangulär. Kroppsbyggnaden skall ge intryck av snabbhet och styrka. Schillerstövaren skall vara brun med svart mantel. Uppförande och karaktär. Schillerstövaren skall vara en livlig hund med vaket temperament. Huvud. Huvudet skall vara långsträckt med måttligt välvd hjässa och bredast mellan öronen. Stop: Stopet skall vara tydligt markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart med väl utvecklade näsborrar. Nosparti: Nospartiet skall vara långt med rak nosrygg. Nos- och hjässlinje skall vara parallella. Framifrån och från sidan skall huvudet vara kilformigt utan att nospartiet är snipigt. Läppar: Läppar och mungipor skall vara strama och sluta väl intill käkarna. Käkar/tänder: Saxbett Tänderna skall vara kraftiga och väl utvecklade. Kinder: Kinderna skall vara flata. Ögon: Ögonen skall var mörkbruna med livligt uttryck. Öron: Öronen skall vara högt ansatta och får vid lystring föras obetydligt över hjässans plan. De skall vara trekantiga och aningen kortare än avståndet från öronfästets främre kant till hälften av nosen. Öronen skall vara mjuka och deras främre kant skall följa kinden med slätt fall. Hals. Halsen skall vara lång, stark och vackert övergå i kroppen. Hanhunden bör ha en tydligt markerad halsböjning. Halshuden skall smidigt och tätt följa underlaget. Kropp. Manke: manken skall vara väl markerad. Rygg: Ryggen skall vara stark och plan. Ländparti: Länden skall vara muskulös och svagt välvd. Kors: Det svagt sluttande korset skall vara långt och brett. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara väl utvecklad och nå ner till armbågen, vara lång och med måttligt välvda revben. Underlinje: Buklinjen skall vara obetydligt uppdragen. Svans: Svansen skall vara ansatt i rak förlängning av rygglinjen och nå till hasen. Den skall vara kraftig vid roten och smalna av mot spetsen samt bäras rak eller svagt sabelformig. När hunden rör sig skall svansen helst ej bäras över rygglinjen.
EXTREMITETER. Framställ. Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella. Benstommen skall vara kraftig och i harmoni med hundens helhet. Skulderblad: Skuldrorna skall vara muskulösa med långa och väl tillbakalagda skulderblad, som skall sluta väl intill bröstkorgen. Överarm: Överarmen skall vara lång och väl vinklad mot skulderbladet. Armbåge: Armbågarna skall vara väl slutna intill bröstkorgen och skall inte synas under bröstlinjen. Mellanhand: Mellanhanden skall vara fjädrande och endast svagt vinklad mot underarmen.  Tassar: Tassarna skall vara ovala med väl välvda och slutna tår. Bakställ. Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och parallella. Lår: Låren skall vara breda och muskulösa. Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade. Hasled: Hasleder skall vara väl vinklade. Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och torr med lodrätt ställning i stillastående. Tassar: Baktassar se framtassar. Sporrar ej önskvärda. Rörelser Rörelserna skall vara parallella och kraftfulla med god steglängd. Päls. Pälsstruktur: Pälsen skall bestå av grovt och tätt åtliggande hår, som inte får vara för kort. På huvudet och öronen samt på benens framsidor skall håret vara kort och glatt. På lårens baksidor och under svansen får håren vara längre. Färg: Nacke och hela ryggen, övre delen av skuldrorna, bröstets sidor, länden samt svansens översida skall vara svarta. Hela huvudet, strupe, bröst, nedre delen av skuldrorna, frambenen , bakbenen upp mot höftleden samt svansens undersida skall vara bruna. Något vitt får förekomma på bringan liksom något vitt på tårna. Insprängda svarta hår i den bruna färgen skall inte förekomma på fullvuxna hundar, dock kan svarta kindfläckar tillåtas. Mantelns svarta färg skall vara avgränsad. Mankhöjd. Idealhöjd Tillåten variation Hanhund 57 cm 53-61 cm. Tik 53 cm 49-57 cm. Fel. Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - Ljusa ögon - Avvikande proportioner mellan kroppslängd, mankhöjd och bröstdjup - Bristande könsprägel - Brett huvud med markerad kind, framträdande nackknöl, konkav nosrygg - Över- under eller tångbett - Brant, kort kors, som medför att hunden rör sig underställt och med uppbruten svans - Dåligt vinklad skuldra/överarm - Svagt markerad mantel med rikliga inslag av bruna hår - Övertecknad svart mantel, som går ner på bröstets nederdel och på bogar och lår Diskvalificerande fel - Otillgänglig - Mankhöjd, som över- eller underskrider tillåten variation med mer än 1 cm. - Kraftigt över- eller underbett. Testiklar. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.